Oops

8 Feb

Jag visste att min vinterjacka skulle skänka mig både glädje och bekymmer. Den har skänkt mig glädje genom att skydda mig mot kyla under dessa ohemult kalla vintermånader. Inget bekymmer ännu. Förrän idag. Jag visste att det var de öppna fickorna som skulle ställa till det. När jag skulle betala för lunchen var kortet inte kvar i fickan. En kollega fick snällt rycka in och jag slapp försöka mig på min första springnota. Med några enkla tryck på telefonen hade jag fört över slantarna till säkrare marker. Jag lämnade kvar femtio spänn för att se om någon lurifax hittat kortet och försökt få sig en påse godis eller två på köpet. Icke! Jag väntade med att spärra kortet någon timme men slantarna låg kvar och skvalpade på kontot. Happ. Ser fram emot att Jonas ska öppna sin plånbok för mig i väntan på mitt nya kort! Inget ont som inte för någonting gott med sig. Hehe.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: