Malin vs. tågen 1-1230506393295864

28 Jan

Jag skulle ALDRIG ha skrivit något om att jag snuvade tågen! Jag upprepar. ALDRIG!

Måndagen börjar med att jag kommer en halvtimme försent till jobbet på grund av ett akut sjukdomsfall på pendeltåget. Efter ett tag kommer ambulanspersonal och tar hand om personen, och tåget rullar iväg.

På väg hem från naprapaten. Tillstånd: hungrig, magknip, släpar på tung axelväska och har trampat rakt i en djup pöl. Missar precis tunnelbanan som går mot pendeltågsstationen och måste vänta i fyra minuter. Känns som en evighet. Traskar ändå lugnt till pendeltågsstationen. Går ut på perrongen och ser att tåget mot Bålsta står inne på ett av spåren. Två minuter kvar till mitt Märstatåg. Knatar som vanligt ut mot slutet av perrongen. De två minutrarna, som nu borde vara nere i minst 1 minut, står fortfarande på 2. Ur högtalarna hör jag då att tågen mellan Stockholms C och Karlberg är inställda på grund av en olyckshändelse, och att det är lika bra att gå till St Eriksplan och ta tunnelbanan därifrån. Ser samtidigt en ung tjej ställa sig på huk och spy. Jag kopplar ihop ett och ett och säger till mig själv ”Malin, vänd dig inte om, vänd dig INTE om!”. Inser att om jag gör det står jag förmodligen också på huk och hulkar. Jag traskar alltså ut. Känner att det nog var tur att jag missade det där tunnelbanetåget för annars hade jag stått längst ut där tjejen som nu kräks förmodligen stod. Möts på vägen av (i ordning): brandmän, ambulanspersonal, polis och ett TV-team från Titan Television (?). Plötsligt slår ett vitt sken upp och PANG! Så smäller någonting till. Ser samtidigt ett antal nyfikna spånhuvuden följa ambulanspersonalen hack i häl ner mot perrongen. Tänker att vi människor tänker så olika vid sådana här situationer och sätter fart mot utgången.

Vandrar tillbaka till St Eriksplan och går ner mot spärrarna. Ser att det står folk ända ut till spärrarna och jag antar att hopen med folk sträcker sig nedför trapporna och över hela perrongen. Håhå jaja. Ser framför mig att jag står där och trängs i 15 minuter. Kommer på en fullproppad tågvagn à Tokyo-style och står där som en sill i 15 minuter till. Av på T-Centralen där det som vanligt är stor sillträff. Byta till antingen blå eller röd linje. Åka i cirkus 10-15 minuter till. Byta. Vänta på buss som går en gång var 20:e minut och hoppas att timingen är rätt. Om inte – vänta i 20 minuter till. Sedan sitta på buss i 15 minuter till. Fem minuters gång på det och jag är hemma.

Jag känner samtidigt att det inte riktigt är läge att tycka synd om sig själv med tanke på vad som just förmodligen hänt en stackare på spåret. Men jag tycker ändå någonstans synd om mig själv.

Bestämmer mig för att bekosta mig en taxi. Ringer växeln och beställer. Efter cirkus tre minuter kommer två taxibilar. Tanterna (nu i efterhand benämner jag dem i helt andra ordalag, men då var det bara tanter) bredvid mig hoppar in i den första och jag tror att den andra är min. Malin? Nähä, nä han väntade på någon annan. Taxibilen står där i ett antal minuter och kör sedan iväg. Och jag väntar. Sura skor, kalla händer och magknip. Tänker att jag inte ska vara så hetsig och ringa växeln redan, de har säkert mycket att göra och snart kommer min taxi. Tänker att jag inte ska bli en sån där stockholmshetsig person som blir tokig om hen får vänta i några minuter extra. Efter 20 minuter blir jag ändå lite frustrerad och ringer växeln för att be dem att be chauffören att ringa mig när denne är på plats så att jag kan gå in någonstans och värma mig när jag väntar. Får då höra ”oj, ja jag ser nu att någon måste ha tagit din taxi för den bilen har åkt iväg. Har du väntat i tjugo minuter? Stackare. Jag skickar en ny bil direkt”. Vet ni vad jag säger? ”Okej, nädå, ingen fara”. Vet ni vad jag tänker? NÅGOT HELT ANNAT!!!

Den enda trösten, förutom att det inte var jag som låg på spåret, var att hissen stod på entréplanet när jag kom in i huset. Det gula, mjuka ljuset som kom från hissen kändes som en varm kompiskram.

Efter denna dag är väl siffrorna ungefär något i stil med Malin vs. tågen 1-1230506393295864. Eventuellt slutar jag räkna efter detta.

Annonser

Ett svar to “Malin vs. tågen 1-1230506393295864”

  1. Tomas 1 februari, 2013 den 04:22 #

    Men du har fortfarande ett poäng! När det kommer till kritan så ligger du ju fortfarande bättre än de flesta, så känn stolthet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: