Gav mig ut på en löprunda idag i min sprillans nya löparskor (tjugo procents rabatt, bra kap. tyvärr med rosa detaljer, men då jag är mer snål än utseendefixerad var köpet klart). Min mage gillar inte att jag anstränger mig, men den brukar gå att muta med en novalucol. Idag var den omutbar. Jag var några kilometer in i min 12-kilometersrunda när jag förstod att pillerknepet inte skulle funka idag. När en halv mil återstod blev det väldigt, väldigt inte roligt. Som vanligt brukar magen bli mer vrång ju fortare jag springer. Har ni sett ”Bridesmaids”? Om inte, så kan jag säga som så att jag behövde gå på toaletten omgående. Omgående. Att gå hade kanske underlättat situationen. Men att gå 5 kilometer tar sin tid, och den tiden hade jag inte. Moment 22 kanske detta kallas?
När jag äntligen, efter många om och men, kom till det öppna gräsfältet som ligger nedanför lägenhetsområdet, kom sista försöket från magen. Jag måste ha sett otroligt löjlig ut där jag sprang. Jag föreställer mig att jag sprang som om jag vore en halt och hjulbent med ryggskott. Ingen såg mig. Hoppas jag.
Jag hann med andra ord hem. Jag har lärt mig en till sak förutom att äta novalucol före jag springer. Ät INTE kryddig korv. Inte ens om den är fantastiskt ljuvligt god. Och gratis. För att runda av kvällen med något trevligare har jag bakat äppelmuffins med smulpajstopping. Jag gjorde några pilottest och gjorde tre av varje med; kokosflingor, hasselnötter, flagad mandel och jordnötssmör. Slutomdöme: jordnötssmör är ljuvligt och passar till (nästan) allt. USA-tiden har satt spår i mig.
malinreflekterar.wordpress.com 
Haha! Alltså jag kan föreställa mig dig springandes med det där problemet (jag har ju sett Bridesmaids också 😉
Såhär i efterhand skrattar jag åt det, men ojoj så jobbigt det måste ha varit!! Stackare! Men det som inte dödar härdar.. magen 😉