Till en början var jag lite modfälld för att ingenting hände. Men nu jäklar! Tyvärr är myntan rätt seg, jag som trodde att det var den som skulle komma igång direkt. Men nu kan jag skönja två små gröna prickar. Nedan – basilika och gräslök!
Utifall att min egen odling skulle gå åt skogen har jag för säkerhets skull inhandlat lite gräslök och mynta som redan har fräst upp en bit.
Igår upptäckte jag att vi har ett husdjur på vår balkong. Jag har anat det ett tag, men valt att titta åt andra hållet när jag sett de små näten glimra till i solljuset. Men så igår såg jag den. Spindeln. För stor för att vara helt icke-skräckinjagande men samtidigt för liten för att vara på tok för obehaglig. Jag gör nu ett försök och ska låta den få bo på vår balkong. Jag försöker inbilla mig att den gör gott genom att mumsa upp andra typer av småkryp. Jag måste samtidigt erkänna att om den skulle hastigt uppenbara sig på min kropp när jag ligger och läser i soffan så kommer den att bli platt. Schlofs.Eller om den skulle ta sig friheten att knalla inomhus. Där sätter jag stopp för frikostigheten.
Jahapp. Idag brann det en kabel eller något liknande. Det innebar tågkaos. Och, den kanske värsta konsekvensen av det – människor som tappar all hyfs och reson. Tågförseningar har en förmåga att ta fram det värsta i människor..Jag tackar mig själv för att jag har lyckats förvärva förmågan att helt försjunka i säg en tidning och helt kunna stänga ute alla sura ansikten, snäsiga kommentarer och vassa armbågar. Inre frid. Det kan vara det viktigaste verktyget för att stå ut med kollektivtrafiken i Stockholm.
Sen igår (tror jag?) har vi slut toalettpapper. Sedan samma tidpunkt har vi istället hushållspapper för de ändamål toalettpappret vanligtvis är till för. Inte minst för att hushållspapper är dubbelt så dyrt finns det anledning att skyndsamt införskaffa den riktiga varan så att säga. Så går jag och handlar. Jag kommer hem med flingor och mjölk. Toalettpapper? Näpp. Så kan det gå ibland.
Idag fick jag snällt arbeta hemifrån efter lunch. Det gick bättre än förväntat (jag jobbar faktiskt som bäst på, just det, jobbet). Jag var nämligen tvungen att släppa in en skåning som skulle se till att vi blev av med dom där fjärilsdjuren i köket som vi trodde att vi blitt av med för gott för ett tag sedan, men som hipsvips dök upp igen Måttet rågat, jag ringde en sanerare. Nu är det banne mig sanerat, och jag kastade en svart sopsäck full med torrvaror. Jag skrattade gott för mig själv när sanerargubben sa att jag inte behövde kasta sockret eller fullkornsprodukterna, för de är de inte intresserade av. Håhå, skrockade jag och tänkte att han minsann inte känner till våra bevingade ovänner. De gillar socker, bland annat florsocker och bitsocker. Och fullkorns-couscous och pennepasta. Man får inte vara kräsen, antar jag.
Man vet aldrig vad som väntar när man kliver in i vår hiss. Här är några dofter/odörer/lukter som florerat i det lillalilla utrymmet:
Tacka vet jag hallen i Bergshamra. Tanten vi bodde bredvid måste ha bakat var och varannan dag, för så ofta luktade det bakverk när man satte nyckeln i låset.
Idag har vi åkt rulltrappa. Upp, ner. Uppner. Upp och ner. Innan det åkte vi bil. Då passade vi på att ta på oss blöjor till mössor istället för våra vanliga. Tillslut hade alla i bilen fått äran att ha på sig en finfin blöjmössa. Givetvis oanvänd.
Amanda fick dessutom agera fotograf och dokumentera vår bilresa från flygplatsen och hem. Här kommer ett smakprov!
:
En bilresa från ett barnperspektiv!
Om en stund ska jag ta mitt pick, pack och åka mot Marseille för att möta upp mina amerikanska vänner! Jag hoppas att vi kommer att kunna hitta varandra på tågstationen, jag kan inte tänka mig annat med tanke på all teknik vi har omkring oss. Här i Stockholm regnar det just nu, samtidigt som det är 26 grader i Marseille. Det gillar jag! Jag är åter på tisdag. På onsdag åker jag till Norrköping över dagen i jobbärenden, och på torsdag vänder jag istället uppåt mot norr. Mycket flängande! Särskilt med tanke på att vi nog inte ska stanna i Marseilles alla dagar utan kanske ta en tripp till Montpellier eller Aix.
Bon voyage! Önskar jag mig själv. Jag har faktiskt printat ut en fransk parlör (från Wikipedia, det blev inte i det smidigaste formatet…jag får lov att plugga lite på planet…)
Nu har jag lagt cirka 40 spänn på att komma fram till – att jag ska ringa imorgon innan klockan 18. Det gäller bredbandsabonnemang.
Igår hände följande. Jag ringer kundtjänsten och får höra att jag kan säga vad mitt ärende är, så slipper jag trycka på knappar. OK, tänker jag och säger ”överlåtelse av abonnemang”. Sen fick jag lite automatiska följdfrågor på det, och vad som nu än sas så hamnade jag, trodde jag, på abonnemangsavdelningen. När jag så väntat i 8 minuter kommer jag fram. Jag lägger fram mitt komplicerade ärende, killen säger ingenting, avbryter mig inte. När jag lagt fram allt så får jag till svar: ööööh, du jag kopplar dig till rätt avdelning. Klick. Häpp. Så väntar jag i 18 minuter. Sen kommer jag till en annan snubbe. Jag lägger ånyo fram mitt komplicerade ärende. Så får jag till svar: öööh, du har ju kommit till bredbandssupporten (som löser problem av teknisk karaktär, min anm.)…du ska ju prata med någon på abonnemangsavdelningen, men de har stängt nu, du får återkomma imorgon innan 18. Vi lägger på. Nu hör det till saken att jag började ringa cirka halv sju. Det är därför högst oklart varför inte den första snubben jag kom till 1) förstod att jag skulle till abonnemangsavdelningen och inte till bredbandssupporten och då 2) inte meddelade att de stänger 18.
Så, jag försöker igen idag. Väntar i cirka 10 minuter, hamnar givetvis fel efter att återigen försökt tala på min bästa rikssvenska: ”ÖVERLÅTELSE AV ABONNEMANG”. Tillslut hamnar jag på personlig service. Jag gillar namnet för övrigt – det säger ju ingenting om vad de kan hjälpa med då alla andra avdelningar man kan komma i kontakt med också ger en personlig service. Nåja. Dit kommer jag. Efter 12 minuter och lite trassel senare kommer vi båda fram till att det här var attans knepigt…och att jag ska ringa, just det – abonnemangsavdelningen. Och just det – IMORGON INNAN KLOCKAN 18, för nu är ju klockan tio över. Och vad jag skulle säga i telefonen? ”ÖVERLÅTELSE AV ABONNEMANG”. Redan gjort, sa jag. Konstigt att du kom till mig då, sa hon. Ja det måste väl vara att deras röstsystem inte förstår sig på pijt/skelleftemålet.
Så, imorgon ska jag ringa ABONNEMANGSAVDELNINGEN innan klockan 18 och på min RENASTE nollåttadialektimitation. Så.
Tyvärr gissar jag att jag har blivit utlovad en lösning som inte finns. Så även om jag nu kommer åt den här mystiska, svåråtkomliga abonnemangsavdelningen där de tycks kunna utföra underverk (obs! endast innan klockan 18) kommer jag nog i slutändan sitta där med ett brutet löfte om en enkel lösning och en (onödig) faktura på 349 kronor i månaden.
Obs! Måste tillägga att den personliga servicen var riktigt trevlig och hjälpsam. Tackar och bockar!
